Tyckfrihet

Jag har bestämt mig för att inte ha så mycket åsikter om saker jämt. Men det är svårtsvårtsvårt. Jag är liksom sån att jag tycker mycket. Jag tycker mycket om mycket. Jag tycker om att tycka. Jag tycker om att gå igång på saker. Jag tycker om att ha rätt och veta saker.

Men just nu mår jag bättre av att inte tycka så mycket. Av att låta andra ha rätt, att låta andra välja och bestämma. Och så har jag lärt mig att det finns människor som frågar vad jag tycker men sen skiter i vilket. Och då är det verkligen bortkastat engagemang.

Jag har en såndär moralisk rättskänsla. Rättspatos. Vill veta och analysera olika beslut. Saker ska gå rätt till. Vad är rätt gentemot alla möjliga. Vad är rätt gentemot myndigheter. Vad är rätt gentemot beslut vi själva har fattat. Och jag övar på att tänka på vad som är rätt gentemot mig själv.

Jag är en sån där passionerad tyckare. En besserwisser.

Men rätt gentemot mig själv är kanske att låta människorna runt omkring mig stå för sina val och fatta beslut som jag inte gillar. Och skita i vilket. (Fast innerst inne vet jag att jag kommer bubbla av frustration över att människor beslutar saker som påverkar mig.)

Så jag ska fortsätta öva på att vara den lugna. Den som inte bryr sig så hårt. Den som låter bli att koka. Den som låter bli att tycka.

A