soteriologi

Frälsningslära var rubriken. Och jag kände yes, vad roligt. Jag vill diskutera den subjektiva försoningsläran kontra den objektiva, jag vill påminnas om vad poängerna var, jag vill höra vad åsikten är om den klassiska, dramatiska försoningsläran. Spännande!

Riktigt så blev det inte. Men helt okej.

Det blev lite mer... allmänt. Med inslag av alla tre... ;)

Och jag kanske var klokare på den tiden det begav sig, men nu vet jag faktiskt inte hur jag tänker. Jag vet inte om det är viktigt att veta hur jag tänker. Jag tror att man liksom i sitt eget tänkande kring det tillämpar olika tolkningar vid olika tidpunkter i livet.

En kort-kort beskrivning då av försoningslärorna och lite allmäna spåningar:

Klassisk: Försoningen handlar om Guds seger över djävul, död och synd genom Jesu död. Guds kamp mot det onda... (och seger).

Objektiv: Gud kan i sin helighet och rättfärdighet inte ta emot syndare, utan behöver utdela ett straff för synden. En juridisk bild, där Gud är vred (på synden) och människan inte kan närma sig honom utan ett (ställföreträdande) offer för synden. (Heter objektiv därför att Gud är objekt, det är han som är vred och behöver försonas.) Gud sänder sin son för att "ha någon att ta ut sin vrede på" typ.

Subjektiv: Gud är subjektet som utför försoningen. Det som hindrar människan från att komma till Gud är inte Guds vrede, utan människans val att inte ha med Gud att göra. Gud blir människa (inkarneras) för att visa sin oerhörda kärlek till människan, för att de ska förstå hur långt hans kärlek sträcker sig - till döden. (Istället för att bli människa för att kunna ta straffet...) Kan låta aningens banalt. Men... det finns poänger. Tanken är lite att Gud vet att vi inte kommer vända oss till honom om vi inte får veta hur han älskar.


En annan tanke när man pratar om frälsning, i relation till försoningslärorna, är ju när, vid vilken tidpunkt, den sker. På ett sätt sker den ju bara i Jesu död. Det är på Golgata den blir total. Det är där det är fullbordat. Om man tänker så, (om a så b) så finns det ju ingen anledning att någon individ inte skulle få komma till Gud, för synden (att leva utan Gud) är försonad, varför mer för mig som insett min synd än för den som för sent inser? Om det är Guds vrede som kräver ett straff, varför tar han inte bort sin vrede från alla, även den som inte vill tro just nu? (Eller gör han det?) Frälsningen kanske sker både då, på Golgata, och Nu, när jag bekänner Jesus som Herre, och ikläder mig hans död och uppståndelse och samtidigt hans rättfärdighet. Frälsning för världen skedde på Golgata, men frälsning för individen sker när den tar emot den. Jag vet faktiskt inte. Och jag vet inte om det är viktigt att veta.

Om jag då tänker på den subjektiva, där hela försoningen går ut på att överbevisa människan om att Gud älskar henne, så hamnar fokus mycket mycket mer på människans fria vilja. Men jag vet inte. Blir Jesu död något Nödvändigt? Lite låter det som att man kunde välja att vända sig till Gud även om Jesus inte hade dött... Och frälsning skedde kanske egentligen inte på Golgata, utan evar en individ vänder sig till Gud, och följer honom. Min tonåriga tvärsäkerhet formulerade det lite som att Gud är snäll och kanske lite mesig. Kanske har jag missuppfattat hela grejen. Och kanske tycker jag inte om tanken på att Gud försonar alla med sig, men det blir bara verkligt för dem som tar emot det. Och kanske tycker jag också att det är så himlans orättvist att Gud födde en tro i mig, men inte i alla... För tro är inte något som jag värker fram, tro är inte något jag presterar. Tro är något jag valde att ta emot, något som liksom föds inne i mig. En ny födelse liksom. Något jag bara Är, troende, av den nya naturen.

Jag tror att jag har snurrat in mig i ett trassligt garnnystan och tappat bort all logik och säkert läsare.

Kanske för att jag glömt bort hur jag tänker och hur man "ska" tro, så ville jag prata om mina frågor. Men nu bloggar jag om det istället. Dela gärna dina tankar om du har några.

Jag har inga svar, bara tankar och funderingar.

Är detta en frälsningsfråga? Ja, och kanske nej. ;)

A