Elaka önskningar

Idag har jag försökt skriva om ett ämne som inte är helt okomplicerat. Jag försöker börja, men inser att det jag vill skriva varken är trevligt eller vackert. Men jag är arg. Så sjukt arg. Och ledsen. Och sårad. Och jag vet inte vad.

Vill du inte läsa meningslösheter kan du hoppa över detta inlägget.

Och jag vill inte spy galla över människor. Jag vill inte i hemlighet önska människor missfall och utbrändhet. Jag vill kunna se något gott i alla, men vissa gör det svårt. Jag vill rycka på axlarna och bara tänka att smaken är som baken och att alla inte har samma humor. Personligen har jag aldrig förstått mig på att vissa människor envisas med att tro att man skrattar med dem, när man egentligen skrattar Åt dem. Men det kanske är jag som inte fattar?!?

Orsakerna till min upprördhet hittar du här och här.

"Katrin, tjejer som du och jag får inte missfall för vi skulle inte ta det så
hårt. Vi ororar oss inte." Helt rätt. Det är samma med utbrändhet. Det händer
bara de svaga.

Yeah right. Right back at ya för att använda hennes egna vokabulär.

Då är det bara kul att veta att anledningen till att denna (icke-)nyhet kom fram på det sätt den gjorde är fantastiske Jihdes förtjänst. Läs om det här... Fantastiskt kul tyckte jag. Det ger mig vatten på min kvarn angående mina misstankar kring hennes mentala nivå.

Jag vill egentligen inte ägna min blogg åt sånt här. Jag var bara tvungen att få ut lite av min ilska och så. Och jag har undvikt alla ord som korkad, ointelligent, uppblåst, självcentrerad, bakom flötet, född i farstun, dum i huvudet, värdelös programledare och bottennapp...

(Och jag fattar att hennes reaktion på kommentarer som mina är att det är kul att jag är så korkad att jag inte fattar att hon driver, eller att det är det som är det roliga med att blogga. Sure. Jag ska aldrig mer tycka synd om henne för att hon är så bortkommen och tafatt i tv-rutan. Jag ska i fortsättningen skratta åt hennes tattiga försök att underhålla. För det handlar fortfarande om mobbningstv och lyteskomik. På en annan nivå bara.)

Och nu när jag har spytt gallan ska jag börja be för och välsigna henne, jag ska be Gud att ge mig kärlek, jag ska sträva efter att se på henne (och hennes vän) med Guds ögon, som Guds avbild. Som Guds barn. För inte heller jag är perfekt.


-Lite mindre upprörd Andrea