Huset

Jag är i Stockholm nu. I föräldrahemmet, ni vet det där som är så svårbenämnt. Hemma, hem-hemma, borta... whatever. Mycket är sig likt. Massa människor, röra, disk, tvätt, katten som vill in och sen ut och sen in igen. Disney-sing-star och TV-serier på DVD (eftersom det inte finns en boxer i hushållet).

Jag gjorde rätt i att inte åka hit innan jag börjar orka mer. Är inkvarterad på minsta brorens rum, i utdragssängen. Väggarna är blå, som jag valde, och de blommiga gardinerna, som jag sydde för elva år sedan är kvar. Möblerna är annorlunda och innehållet. Tonårstjej till tioårig grabb.

I ett så här stort hus är det märkligt hur liv och rörelse så snabbt dör ut på kvällen. En efter en troppar av, en efter en knyter sig, stänger av apparater, släcker lampor, säger sitt sista god natt över telefon med partymannen. Frysen knäpper till lite då och då. Ett av de husljud man bara hör när husets människor somnat.

Sömnen vill inte riktigt infinna sig. Inte än, trots att det varit en intensiv dag. Bilkörning i Stockholm, parkering, gudstjänst, promenad, spel, sing-star, matlagning och människor. Mer än jag kanske egentligen orkade...

Imorgon börjar min sista vecka. Sen ska jag börja om igen. Men jag har inte tänkt färdigt. Kanske ensamma dagar i huset kan ge mig lite tanketid.

Natti.

A