Det var härligt att veta att receptet fortfarande sitter i huvudet. Eller i ryggmärgen som man säger. Och härligt att knåda. Och härligt att känna nybakt-doft i min lilla lya.
Problemet är att det blir så mycket bröd. Och att det är gott idag och lite gott imorn och sen är det bara bröd. Som vilket som helst.
Inspirerad av en blogg tänkte jag att jag kan ge ena leven till en granne. Jag har två. Eller fem om man räknar personer, men två hushåll. Men jag vågar verkligen inte, för vi har inte den sortens relation. Vi tycker nog inte illa om varandra, vi ler åt varandra och hejar lite försynt när vi möts i trappuppgången. Och nickar lite lätt åt varandra om vi möts på något knepigt ställe som Maxi eller på torget och man liksom känner att man blir lite... granskad. (Jag vet ju vad de lyssnar på för musik. Jag vet vilka dagar de städar. Men jag vill inte att de ska veta vad jag köper på Maxi.) Så jag bestämde mig i alla fall för att annonsera ut mitt bröd på facebook istället, eftersom jag är så sjukligt blyg att jag inte vågar knacka hos grannen. Tänkte att jag kunde lite lätt promota det i alla fall. Liksom hinta om att det finns bröd här. Vet inte om det riktigt nappade. Hade jag varit mitt vanliga jag hade jag bjudit hem ett rövarband på mumsigt hembakt bröd, men jag orkar ju inte besök. Bara enstaka personer och kortare stunder... Och då går det inte åt så mycket av mitt goda bröd.
Den enkla lösningen (men kanske inte den rätta?) är att frysa in brödet och äta under den hårda karga vintern när försäkringskassan och socialen och andra samhälleliga instutitioner vägrar understödja mitt (lata) leverne.
Idag undrar jag varför jag ska vara sjuk. Får lite dåligt samvete över att inte ha en riktig sjukdom som sitter i kroppen. Får dåligt samvete över att ha en bra dag när jag inte bara sover och eremiterar. Idag tror jag att läkaren inte visste vad han gjorde när han sa att jag ska vara sjukskriven. Idag tror jag att jag behöver vara duktig. Idag tror jag att lösningen skulle varit att jag bitit ihop och Orkat. Men jag Vet att det är en stor fet elak äcklig lögn. För det Går inte att köra när bensinen är slut. Det är en sån där tanke som gör mig stressad på en gång igen, så jag inser att det faktiskt Är så att jag inte fungerar som jag ska just nu. För jag är en sån där "duktig" människa. Ja det är jag och det är inget bra alls.
Det var några sanningar till.
- Jag tycker om att baka bröd.
- Jag vill göra andra människor glada (med hembakt bröd).
- Jag är plikttrogen mot samhället och allt och alla utan vettig gräns och det är därför jag sitter i båten just nu.
Love
A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar