att inte må

Jag förvånas över människors allmänna uppfattning av mitt (medicinska) tillstånd. Jag vet inte ens vad jag själv tänkte innan jag själv var här. Men jag tror inte att jag trodde att det handlade om att sitta hemma på sin kammare och vara ledsen. Visst, det finns dagar då jag mest är ledsen. Det är inte så att jag inte Vill vara med människor. Jag orkar bara inte. Jag behöver inte bli gladare, jag behöver vila. Jag behöver inte ha bekräftelse för att stärka mitt självförtroende, jag behöver hitta rätt väg igen.

Jag vet att människor vill väl. Men det är lite svårt att förhålla sig till hur människor tror att jag ska bli "bättre".

Jag vet inte ens om jag mår dåligt just nu. Jag mår inte alls, och det är problemet.

Så när jag får frågan "hur mår du" så är det svårt att svara. Jag vet inte. Men jag är glad att så många har visat sig vilja finnas vid min sida.

Idag är en ny dag. Nya sanningar att upptäcka om mig själv.

Gårdagens sanning är att jag är en pratkvarn. Och att jag tycker om att umgås med människor. Trots att jag inte orkar.

A