en tur i min värld

Välkommen.

Ödmjukhet.

Ja, ödmjukhet inför ett livsöde. Döm ingen förrän du har vandrat en mil i hans mockasiner. Så säger indianderna.

Jag har lärt mig att saker oftast inte är som det först ser ut. Även jag gömmer många sanningar bakom en bild som jag flitigt målar på. Vandra en mil i min värld, bo en mil hos min familj. Gör det jag gör i en mil. Kanske framför allt: se i mina backspeglar i en mil.

Just nu (eller ganska exakt för en vecka sedan) har jag kommit dit att jag målat så många lager på bilden av mig själv att jag knappt ens själv vet vad som var på riktigt från början. Jag kan inte komma längre på resan just nu. Min resa framåt kräver först en snabb tur tillbaks, en omväg, en vilopaus, för att kunna hitta vad som är sant och äkta, vad av mitt jag som ska få följa med på min resa framåt. Självrannsakan. Ödmjukhet inför mitt eget levnadsöde. Vad är min huvudsakliga identitet...

Att skriva orden som klär tankarna i fjäderdskrud, ger dem vingar, för dem till (dig) en eventuell läsare, är en styrka för mig. Även om du:et kanske bara är jag?

Jag är fast besluten att hitta vad som finns gömt inne i mitt hjärta. Är det sant som de säger om mig? Är det sant som jag själv säger om mig?

Slå följe med mig en bit på resan. Kanske bara en kilometer, om du vill.

Välkommen.

A