den första (och största) sanningen

När jag nu ska börja om litegrann så ska jag konstatera min första sanning. Det första (och största och enda) om mig själv som jag kan lägga som grundplatta.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Jorden var öde och tom,
djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte över vattnet.
Gud skapade människan till sin avbild,
till Guds avbild skapade han henne.

Herre, du rannsakar mig och känner mig.
Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.

I begynnelsen fanns Ordet,
och Ordet fanns hos Gud,
och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det,
och utan det blev ingenting till
av allt som finns till.
I Ordet var liv,
och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret,
och mörkret har inte övervunnit det

Åt dem som tog emot honom
gav han rätten att bli Guds barn,
åt alla som tror på hans namn.

-Bibeln

Jag vet att jag är skapad av Gud, för att Han Ville det. Jag vet att Han känner mig även om jag själv inte gör det. Han älskar mig, och han har gett mig rätten att bli Hans barn. Arvinge. Medlem i Hans familj. Min första utgångspunkt.

Mitt barn, du är alltid hos mig, allt mitt är ditt.