längta

på bussen på väg hem-hem. ska bli skönt att komma bort lite. funderar och funderar på framtiden, våren.

något har hänt, något säger mig att saker aldrig kommer bli som de var, och saker kommer aldrig bli bra igen. någon har sagt något som förändrat allt. och jag känner lite för att ge upp. vara värdelös, arbetslös till våren, för jag orkar inte konfliktera just nu. för jag pallar inte att leva upp till andras krav på mig. krav som är orimliga för dem själva också. jag lever efter min plan så gott jag kan just nu. gör saker jag mår bra av, tycker är roliga, vilar och är ensam mycket. och jag märker ju vad det är jag tycker är roligt. men när jag berättar att jag vill satsa på det så möts jag av en reaktion som säger mig just det, att något har hänt.

men i helgen är det jag-tid som gäller. göra saker som jag orkar och vill och har lust med. vila. umgås. prata, skratta, dricka the och åka pendeltåg fastän jag har körkort.

mest av allt är jag lycklig lycklig lycklig över att känna att jag längtar igen. att jag vill. att jag ser ljuset mitt i höstmörkret och att även om saker inte blir som de var och saker jag varit i inte kommer bli bra igen så kommer mitt liv att bli precis så underbart som det ska. för jag vet att jag delar mitt liv med Livet självt. och det är den största nåden.

love
A