låtsasvärlden

ja, man kan ju alltid låtsas. men jag vet inte vad det ska tjäna till. man kan känna sig piggare, starkare och bättre. men det är mest på låtsas. för bakslagen är tätare nu. tror jag.

det skulle vara enkelt om jag låtsades och bara körde på som vanligt. men just idag känns det som om allt skulle kunna skita sig. att allt bara skulle kunna ta slut liksom. som att det inte finns en väg framåt.

jag vet inte vilka framtidsdrömmar jag vågar ha, för just nu säger erfarenheten att de ändå spricker. och jag orkar inte fler kraschar. jag gör det bara inte.

den overkliga världen är nog lättare att hantera. där inget är på riktigt, där inget är viktigt. där man inte skjuter undan sådant som hade varit enklare att göra för länge sedan och där man bara lever. är. finns. andas.

vet inte vart jag ska vända mig för att få rätsida på det hela.

"håll om mig. stryk mig över mitt hår.

viska till mig att allt kommer att ordna sig.

mina kinder är salta. mitt hjärta är tungt.

var lugnet i min storm."